-

Ja, jag vet att jag är väldigt deppande nu här på slutet, men de är så ja känner mig. De värsta är att ja kan inte göra nått åt de heller. Jag är som ett pariserhjul, som går runt,runt,runt och varken vet upp eller ner. Please take me away.
Nu sitter jag här, helt ensam i mörkret. Klockan är 00.27 och de är officiellt nu min bästa kompis bex ocyh min kära vän malins födelsedag idag! Grattis brudar, ha en bäst dag me massa presenter! Själv känner ja ingen glädje alls. Jag ha precis tittat på disney channel, läst en tidning, smsat me min kära vän johannyman, och haft ont i magen. Jag kan inte sova, ja kan inte sluta tänka. Vad har jag gjort? Vad kommer hända nu? Om de går över, hur kommer mitt liv se ut då?
Varför är ja så poetisk och har så många tankar för? Varför är jag inte en sån person som kan ta med bollen och mp3n och dra ner på plan och skjuta några skott så är allt löst sen? Varför är allt så komplicerat när de gäller moa malmberg? allt va så bra för ett år sen. ;/

Ikväll har jag iaf fått träffa jenny efter två veckor i kroatien. Hon va jättebrun som ja redan förstod, och de va jättekul att ses! Så jag va me henne, malin och johan i nån timme. Vi hann ta en trip på hammarn, och se film hos frida&tor. Mys.  Känslig som jag är va ja tvungen att dra vid halv tio, klarade inget mer. Men men, thats life. Egentligen borde jag dra till sängen nu, för jag har spenderat 7 hela timmar vid den här dumbruken idag. Fyfan, life's good.

älskar, älskar inte, älskar, älskar inte. eller ja menar - satsa, eller inte, satsa, eller inte.