-

Nu är de såhär. Jag mår bra. Ja mår inte bäst, allting är inte helt perfekt just nu, men jag mår bra. Jag har inget att klaga över. Och det tycker jag inte att ni har heller. Jag vet att ni bara vill mitt bästa, men seriöst - nu börjar de gå överstyr. Jag förstår att ni vill hjälpa mig, men ni gör de inte på rätt sätt. De är mitt psykiska som spökar, mitt fysiska är inte problemet. Jag ser ut så här för jag vill de, och nu är de stopp. Längre än såhär ska ja inte gå, jag lovar. Nu har ja allt under kontroll. Men strax innan jul, gick ja igenom en skit jobbig grej. Och även fast de va en månad sen nu, ha jag inte kommit över de helt. Utan de läker fortfarande. Och nu håller en till jobbig grej på att hända i mitt liv, nått som kommer påverka mig negativt med. MEN, jag kommer klara de och allt annat med hjälp av er, min familj & pojkvän. Men grejen är den att ni inte letar efter orsaken till varför jag har ''slocknat'', ''försvunnit'', osv. Utan ni letar efter fel som ni kan tracka ner mig på som gör att ni känner er självsäkrare. För om ni brydde er om mig - inte mitt utseende - då hade ni frågat vad som händer i mitt liv. Ni hade frågat hur jag mår, inte hur min kropp mår. Sanningen är att jag är så sjukt utmattad. Både pyskiskt och fysiskt, och jag vet inte när de kommer bli bättre heller. Men jag lovar att jag har inte försvunnit, jag har bara tagit en paus ett tag. Alla har dåliga perioder mer eller mindre, och jag är i en svacka just nu. Men just för att de syns på mig, så bli de så stor uppståndelse. Men om ja inte hade förändrats såhär på utsidan, hade ingen av er brytt er eller behandlat mig som ni gör nu. Ta en titt under ytan, de är där problemen är. Men så vitt jag vet bryr ni er inte om de, så länge ni får klaga över min mat så är allt okej för er. Jag menar inte att ni är dålig, utan tack för att ni finns. Jag menar bara att de kan bli värre om ni fortsätter såhär.