-

pitiful - sick puppies. skön låt de dära.

ja, de här är ju sista dagen på sommarlovet som går att göra nått utav. eller igår va ju de, nu är de ju bara helg men wtf, ja räkna idag till sommarlovet. men ja, de är ju sista chansen idag - för imorn är man självmordsbenägen (as always on sundays) sen så måste man ju somna i någorlunda tid om man ska orka pallra upp arslet på vackra saknade anders-olof på måndag. KLOCKAN 8.30. Snälla, första dagen - give us a break och ge oss sovmorgon? schysst kicki, schysst.
men tillbaka till sista sommarlovskvällen, sista sovmorgon, sista chansen - vad gör jag? jo, jag sitter här och lyssnar när max och två kompisar knaprar i sig chips. tidsfördriv? ja. underhållande? nej. bästa sätt att spendera sommarlovets sista kväll på? nej. HA! nej vann, vilket resulterar i att min kväll officiellt suger. hela den här dan har sugit apa. regn, regn, tv, tv, tv, tv just ja, tv. matmatmatmat. å ett eller annat toabesök. shit, jag märker nu att mitt liv är ganska tråkigt motför resten av sveriges ;o ha jag inga vänner eller ha jag ingen personlighet? en fråga värd att diskuteras.

om sommarlovet 2009, har jag bara en sak att säga ; F A I L . Visst, den har haft sina moments, sina fina ögonblick, värda att njutas av och placera nånstanns bland andra vackra minnen. MEN, mestadels har faktiskt inte alls varit nått att hurra för. Regn, bråk, misstag, uppbrott, saknad, olyckor. Ja, en bra beskrivning på sommaren 2009 är - big failure. Men vem ska jag anklaga? mig själv. precis. Jag vet att sommarn blir - som allt annat också - vad man gör de till. Och jag kan ärligt säga att jag inte ansträngt mig alls för att göra den här sommarn värd att minnas. Nej om jag väljer själv, blir den här sommarn nått som endast kommer existera i detta blogginlägg, för personligen är den för mig - ERASED.

Hösten 2009. Nytt schema, nya lärare, nytt system, ny mentor, nya möjligheter, nya misstag. Just nu ha jag ingen aning om hur nian kommer gå. Nu är jag äldst, ännu mer ensam, ännu mer medveten om mina betyg, ännu mer stressad över att hinna fundera ut vad jag vill göra med mitt liv de närmaste tre åren, för att så småningom kunna söka till ett gymnasie jag är säker på i jul. Nationella proven. Ja vad kan man säga? Time to grow up. Det är svårt att inse att de här är slutet. Sista året. Sen börjar ett nytt kapitel i mitt liv. I våra liv. Och vi har ingen aning om hur de kommer gå. Kanske bli de underbart, kanske blir de ännu ett avsnitt som vi väljer att riva ut ur boken och slänga i papperskorgen. Sånt återstår att se. Allt jag vet är att ingenting kommer bli som de brukar. Men åttan sög, så kanske är de en bra grej?